Litiumboken kapitel 12

Litium som skydd mot giftiga metaller

Aluminium och kadmium är två ämnen som inte har någon naturlig funktion hos människan. Dess joner Al3+ och Cd2+ kan däremot orsaka stor skada om de kommer in i kroppen.

Aluminium

Metallen aluminium är ett av våra vanligaste grundämnen på jorden. Aluminium finns dock inte naturligt som metall utan enbart som Al3+-joner i olika bergarter och alla jordar. Det kan tyckas märkligt att aluminium inte har någon biologisk funktion när det är så vanligt förekommande.

Vi får alla i oss en hel del aluminium varje dag via det vi äter och dricker. Men enligt myndigheterna är aluminium inte något som påverkar oss människor negativt i de nivåer vi normalt blir utsatta för. Enligt EFSA får vi normalt i oss mellan 1,6 – 13 mg per dag, men det är bara en bråkdel av det vi får i oss som tas upp av kroppen, ca 0.15 %. Det mesta av det vi ändå får i oss försvinner ut via njurarna utan att tas upp av kroppens celler. Förmodligen har dessa skyddsmekanismer selekterats fram genom årmiljoner av evolution för att aluminium påverkar livsprocesser negativt.

När det gäller människor visar experiment att aluminium är neurotoxiskt, men påverkar också andra celler och organ i kroppen negativt. Det beror på att den trevärt positiva aluminiumjonen kan korsbinda proteiner, men också strukturer i cellkärnan såsom kromatin, ett komplex av DNA och protein, så att det inte fungerar som det ska. Mer om det längre fram.

Aluminium är faktiskt farligt för allt levande. Därför har inte bara människor, utan även växter, speciella skyddsmekanismer för att se till så att vitala processer inte hämmas av det aluminium växter utsätts för. Skulle inte skyddsmekanismerna finnas skulle allt liv på jorden se helt annorlunda ut.

Trots våra skyddsmekanismer kan vi få i oss så mycket aluminium att det kan vara skadligt, och det finns därför gränsvärden för intag som myndigheterna satt upp. Enligt EFSA så är upp till 1 mg per kg kroppsvikt och vecka ofarligt, dvs 10 mg per dag för en person på 70 kg. Men 13 mg per dag var ju övre gränsen för det normala intaget, och många får förmodligen i sig betydligt mer, så man undrar hur det kan komma sig att myndigheterna inte ser allvarligare på detta. Vi vet idag inte heller något om eventuella skadeverkningar av långvarigt intag av mindre mängder?

Forskarvärlden är dock inte helt enig kring aluminiums farlighet, men listan på vetenskapliga artiklar som visar på att det är något vi bör hålla oss borta från växer för varje dag. Trögheten i våra myndigheters agerande är inte förvånande på något vis. Orsaken är säkerligen den försiktighet som finns när det gäller vanligt förekommande ämnen där restriktioner skulle få stora ekonomiska konsekvenser. Jämför bara debatten om tandamalgamet där Socialstyrelsen förbjöd användningen först 2009, trots att man under många decennier känt till dess skadeverkningar beroende på innehållet av kvicksilver.

Hur kommer då litium in i bilden? Jo, det har visat sig i flera studier att litium kan minska aluminiums negativa effekter genom att bryta de korsbindningar som aluminium skapar. Det var redan på 1940-talet som den finlandssvenske biokemisten Johan Björksten gjorde en del experiment med litium och kunde se att det kunde ersätta aluminium i biologisk vävnad.(ref 1) Professor Schrauzer har också visat att tillskott på 2 mg litium per dag under 6 månader gjorde att nivån av aluminium i hårprover steg med 150 %. Schrauzer trodde det berodde på att litium trängde ut aluminium ur annan vävnad.(ref 2)

I en studie från 2010, gjord på råttor utav P Bhalla och medarbetare från Panjab University, Chandigarh i Indien, där man orsakat DNA-skador med aluminium genom att tillsätta det i fodret, kunde man också se att ett tillskott på litium minskade skadorna. Man kunde bland annat se att aluminium klumpade ihop kromatinet i hjärncellernas cellkärnor medan litium löste upp det.(ref 3)

Det stora problemet är att vi i det moderna samhället får i oss mer aluminium och allt mindre litium än tidigare generationer. Aluminium används alltmer såsom tillsatser i läkemedel och matvaror. Vissa matvaror innehåller även naturligt höga aluminiumnivåer, och försurningen av våra jordar gör också att mer aluminium kommer in i det biologiska kretsloppet – även via dricksvattnet. Det finns faktiskt också hela 11 tillåtna livsmedelstillsatser (E-nummer) som innehåller aluminium. Samtidigt gör vårt sätt att bruka jorden att det vi äter innehåller allt mindre litium.

Livsmedelsverket är otydliga i sin information. På deras hemsida kan man läsa; ”Får du i dig mycket aluminium kan det skada hälsan”. Vad som är ”mycket” säger man inget om, likaså anges inget gränsvärde för mat. Man avråder dock från att tillaga, värma upp eller förvara sura livsmedel i förvaringskärl av aluminium, eller låta sura matvaror komma i kontakt med aluminiumfolie. Men det vi får i oss via tillsatser i maten – inte ett ord! Vissa varor kan innehålla mycket höga nivåer via de E-nummer med aluminiumföreningar som är tillåtna.

Det finns en studie från 2011 där man analyserat 1 431 matvaror med avseende på innehåll av aluminium. (ref 92) Av dem innehöll 117 mer än 50 mg/kg, och de flesta var olika typer av konfektyrvaror, men också gräddpulver. Kakaopulver innehöll mycket höga nivåer av aluminium, i snitt 165 mg/kg. Andra studier visar dock lite lägre nivåer för kakao. Hur mycket det finns beror förmodligen på hur mycket aluminium det finns i jorden där kakaon odlas. Flera av de områdena med stora kakaoplatager är också kända för att ha hög halt av aluminium i jorden. (ref 4)

Aluminiumförgiftning är en process som hos de flesta går väldigt långsamt, man blir alltså inte akut sjuk. Många anser dock att inlagring av aluminium i olika vävnader är en viktig orsak till det kroppsliga åldrandet. Så högre intag av aluminium kan göra att vi åldras fortare, förutom att det gör oss sjuka. En sjukdom som ofta kopplas till aluminium är Alzheimers, men forskarna är oeniga. Kanske litiums positiva effekter man sett hos just Alzheimerspatienter också har att göra med att litium kan ersätta aluminium, och därmed minska hopklumpningen av forforylerad beta-amyloid eller tau-tangels. Kanske har litium både effekt genom att minska fosforyleringen och genom att tränga ut aluminium.(ref 5-7)

Vissa forskare tror även att aluminium är en bidragande orsak till åldersdiabetes, åldersrelaterad försämring av immunförsvaret, muskeldystrofi, ALS, Parkinson och sarkoidos, mm. (ref 8) Kanske också den stelhet vi får i kroppen när vi blir äldre delvis beror på aluminium. Idag är det ingen som vet. Att visa att det är aluminium som ligger bakom många sjukdomar och åldrandet är nämligen väldigt svårt då alla människor ständigt exponeras, och det är ofta ”sista droppen som får bägaren att rinna över”. Beroende på hur effektiva kroppens skyddsmekanismer är och hur hög exponering man utsätts för tar det också olika tid innan ”bägaren blir full”.

Ja, det är inte helt otroligt att det är litiums förmåga att motverka aluminiums negativa effekter som bidrar till att litium visat sig motverka åldrandet och förlänga livet, vilket behandlas i kapitel 13.

Kadmium

Kadmium är en av våra giftigaste tungmetaller. Det kan ge många olika typer av skador då det binder till vissa enzymer och gör att de inte fungerar. Vi får alla i oss lite kadmium via det vi äter då åkermarken kan vara förorenad via handelsgödsel eller rötslam, men också via luftföroreningar. Normalt tar kroppen upp väldigt lite genom magtarmkanalen – vi har skyddsmekanismer mot det liksom mot aluminium, men vid järnbrist ökar upptaget av kadmium.  Rökare och personer som äter mycket vegetariska produkter som odlats icke ekologiskt exponeras för mest kadmium. Man räknar också med att rökare får i sig 25-30 % mer kadmium än ickerökare då tobak har hög kadmiumhalt.

För några år sedan, 2010, kom det en studie som visar på att litium kan minska de skador som tungmetallen kadmium orsakar. Den var gjord av Majedah Al-Azemi och medarbetare vid Faculty of Medicine, Kuwait University. I den nämnda studien delade forskarna in hanråttor i fyra grupper. En grupp som fick kadmium, en fick kadmium och sedan litium, en bara litium, och slutligen var det en grupp som inte fick något alls – kontrollgruppen. Man tittade sedan på en rad olika parametrar som har med inflammation, försvaret mot fria radikaler och fortplantningsförmåga att göra.(ref 9)

Resultaten var sensationella, men har fått mycket lite publicitet. Hos gruppen av råttor som bara fick kadmium sågs ökad oxidation av fettsyror, minskad aktivitet av enzymer som skyddar oss mot fria radikaler, lägre nivå av testosteron och andra könshormoner, sänkt nivå av ämnen som håller cellerna vid liv och högre nivåer av ämnen som är förknippade med celldöd. De kadmiumbehandlade råttorna blev också sterila då produktionen av spermier slogs ut. De som efter tillförseln av kadmium fick litium visade på liknande nivåer som kontrolldjuren, eller bara en liten försämring, på de undersökta parametrarna. Gruppen som bara fick litium fick motsvarande värden som kontrollgruppen, men också bättre på bland annat ämnen som skyddar mot celldöd.

Så här avslutar forskarna sin artikel, vars huvudsyfte var att studera testikelfunktionen hos råttor som utsattes för kadmium. ”We have, therefore, demonstrated the protective efficacy of low dose Lithium against Cadmium induced testicular damage.”

Dåliga spermier står idag för ca 30 % av orsakerna till infertilitet hos människor, och i den industrialiserade världen är utsläpp av kadmium ett ökande problem. Trots att studien är gjord på råttor så ger den anledning att tro att tillförsel av litium i lågdos skulle kunna minska de skador kadmium orsakar hos oss människor. De grundläggande biokemiska processerna är i stort sett lika mellan råttor och människor.

Rent spekulativt skulle man också kunna tänka sig att litium skulle kunna hjälpa män som är infertila beroende på dåliga spermier. Något som styrker det är en nyligen publicerad studie, september 2014, där man sett ett tydligt samband mellan spermiers funktion och nivån av bly och kadmium hos män.(ref 10)

  1. Bjorksten J, Crosslinkages in protein chemistry. Academic Press, New York, Advances in Protein Chemistry, Vol 6. pp. 343-381,1951.
  2. Schrauzer GN, de Vroey E, Effects of Nutritional Lithium Supplement on Mood,  Biol Trace Elem Res, 1994, Vol 40; 90-101.
  3. Bhalla P et al. Potential of lithium to reduce aluminium-induced cytotoxic effects in rat brai. Biometals, 2010 Apr;23(2):197-206. doi: 10.1007/s10534-009-9278-4.
  4. Thorsten Stahl, et al, Aluminium content of selected foods and food Products. Environmental Sciences Europe 2011, 23:37.
  5. Bjorksten J, Aging, primary mechanism. Gerontologia 8: 1963; 179-192,.
  6. Klatzo H et al, Experimental production of neurofibrillary degeneration I. Light microscopic observation. Journal of Neuropathology & Experimental Neurology, vol. 24, 1965; pp. 187–199.
  7. Masahiro Kawahara, Midori Kato-Negishi, Link between Aluminum and the Pathogenesis of Alzheimer’s Disease: The Integration of the Aluminum and Amyloid Cascade Hypotheses. International Journal of Alzheimer’s Disease Volume 2011, Article ID 276393, 17 pages.
  8. Ganrot PO, Metabolism and possible health effects of aluminum. Environ Health Perspect.1986 Mar;65:363-441.
  9. Al-Azemi M et al, Lithium protects against toxic effects of cadmium in the rat testes. J Assist Reprod Genet, 2010; 27:469–476
  10. Pant N et al, Correlation between lead and cadmium concentration and semen quality. Andrologia. 2014 Sep 16. (Epub ahead of print)
Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s