Litiumboken kapitel 11

Det var ett tag sedan kapitel 10 publicerades, så det är hög tid att lägga ut kapitel 11. Det tar upp de vetenskapliga studierna som visar att litium skulle kunna vara en hjälp för att minska risken för benskörhet. Det är för övrigt ett område där det märkligt nog råder stor förvirring. En orsak till det är att barn och unga människor stärker sin benstomme med hjälp av mjölk medan hög mjölkonsumtion hos äldre kan skapa benskörhet. 

11. Benskörhet och litium

Man räknar med att benskörhet (osteoporos) drabbar ca 100 000 personer varje år i Sverige. Det finns också data som visar att varannan kvinna över 50 år och var fjärde man över 70 år drabbas under sitt resterande liv. Förutom personligt lidande för de drabbade så kostar det samhället stora pengar varje år. Man räknar med att frakturer i samband med benskörhet årligen kostar mellan 5-6 miljarder kronor. Antalet fall av benskörhet har ständigt ökat sedan man på 30-talet började registrera antalet höftledsfrakturer. De främsta orsakerna till benskörhet anses vara ändrad livsstil med mindre fysisk aktivitet, minskat intag av kalcium och D-vitamin, samt ökad försurning i kroppen.

När det gäller försurning av kroppen så beror det på en kost med mycket animaliskt protein, dvs mjölk, ost, kött, fågel, ägg och fisk.  Mycket bröd eller andra spannmålsprodukter ger också tillskott på syra, men det är egentligen inte någon större fara om man också äter mycket frukt och grönt som hjälper till att minska försurningen. Kroppen har ett naturligt buffertsystem för att hålla pH (surhetsgraden) på rätt nivå, vilket dock kan bli överbelastat vid för mycket syrabildande livsmedel. Det viktigaste buffertsystemet består av bikarbonat, men vi har också ett annat som består av fosfat.

Det kanske märkliga är att mjölkprodukter inte är en bra kalciumkälla i en redan försurad kropp. Det beror på att kalciumet i mjölken inte kan tas upp av benvävnaden då det vid försurning sker en nedbrytning av ben beroende på att kroppen måste komma åt hydroxidjonerna i benvävnadens hydroxyapatit för att neutralisera syrorna i kroppen.(ref 1)

Hydroxyapatit består förutom av hydroxidjoner av kalcium och fosfat. Problemet är att det blir för mycket kalcium i blodet om man samtidigt konsumerar mycket mjölkprodukter. Detta då kalcium kommer från både mjölken och benstommen. Mängden kalcium måste hållas inom mycket snäva gränser för att vi inte ska dö, då både för mycket och för lite gör att vitala funktioner i kroppen slutar fungera. Kroppen måste därför göra sig av med överskottet, vilket sker via njurarna. Det uppstår alltså en intern kamp i kroppen mellan att få upp pH och att inte ha för mycket kalcium i blodet, vilket kroppen löser med att bryta ner benvävnad och skicka ut överskott av kalcium via njurarna.

När försurningen av kroppen gått så långt att våra buffertsystem inte klarar av att upprätthålla pH bryts alltså benvävnaden ner. Hydroxidjo-nerna agerar alltså som oorganisk bas och höjer pH.

Om vi får i oss för lite kalcium måste kroppen å andra sidan lösa ut kalcium från benstommen för att komma upp i rätt nivå. Detta oavsett om vi är försurade eller inte. Både en försurning av kroppen eller för lite kalcium i kosten kan alltså leda till urkalkning av skelettet och benskörhet, men det hela är betydligt mer komplicerat då ben också hela tiden kan nybildas. Det krävs därför många år av obalans innan benen blir sköra.  Notabelt är också att ett högt intag av koksalt gör att mer kalcium försvinner ut via njurarna – och de flesta äter på tok för mycket salt.(ref 2)

Bladgrönsaker som grönkål, spenat och olika typer av sallad är betydligt bättre kalciumkällor än mjölk då de även är av basisk natur och inte sänker pH i kroppen. Likaså är mineralvatten med mycket bikarbonat att föredra framför vanligt kranvatten om man vill minimera risken att bli försurad.

Faktorer som påverkar nybildningen av ben positivt är också viktiga när det gäller att bekämpa benskörhet. Skelettet omsätts ungefär vart 7:e till 10:e år hos en frisk vuxen människa, och det är en speciell typ av benceller, osteoklaster, som hela tiden bryter ner benet. Detta måste då kompenseras av osteoblasterna, celler som sköter bennybildningen, för att få balans. För dem är oftast kalcium den begränsande faktorn, och vid för lågt intag av kalcium försvåras detta då allt kalcium går åt för att upprätthålla den livsviktiga miniminivån i blodet. Om vi då inte får i oss kalcium från födan, och om osteoblasterna inte stimuleras tillräckligt, får vi en minskad benmassa och benskörhet uppstår så småningom.

Nu finns det också vetenskapliga artiklar som visar att litium även kan stimulera osteoblasterna. Den första studien som visar det gjordes 2005 av Philippe Clemént-Lacroix från Prostrakan Pharmaceuticals och medarbetare från bland annat Yale University School of Medicin i USA.(ref 3) I studien, som gjordes på möss, kunde man visa att litium kunde stimulera osteoblasterna genom att hämma GSK3. Förutom att man såg det på att mössen som behandlades med litium fick mer benvävnad kunde man också se det på att de som fick litium fick fler osteoblaster och att livslängden för dem ökade. Med andra ord blev osteoblasttätheten i benvävnaden högre, och mer benvävnad kunde därför produceras.

Det finns också en studie från 2009 av Ali Zamani och medarbetare från Shiraz University i Iran.(ref 4) Den visar att personer som behandlats med litiumkarbonat hade signifikant mer benmassa än kontrollgruppen av obehandlade patienter. Om den ökade benmassan berodde på litiumkarbonats förmåga att höja pH i kroppen eller om det var litiums effekt på osteoblasterna är svårt att säga. Kanske var det en effekt av båda.

Intressant är att osteoblasterna även vid lågt pH försöker bilda benvävnad. Men det som bildas är ett nätverk av kollagen typ 1, den andra viktiga komponenten i ben, men då utan tillräckligt med hydroxyapatit som ger det stabilitet.

Ja, det är alltså många olika faktorer som spelar roll för benbalansen. Förutom de redan nämnda anser en del att K-vitamin har betydelse. Det är något det för övrigt finns gott om i de kalciumrika bladgrönsakerna.

Dagens rekommendation vid risk för benskörhet går trots detta oftast ut på intag av kalcium, D-vitamin och ökad fysisk aktivitet. Skulle man kombinera detta med ett extra tillskott av litium skulle man kanske kunna få ännu bättre effekt då de nya rönen alltså visar att litium kan stimulera osteoblasterna.

Referenser

  1. Arnett T, Extracellular pH Regulates Bone Cell Function. The Journal of Nutrition, 2008, 138:415-418
  2. Cappuccio FP et al, Unravelling the links between calcium excretion, salt intake, hypertension, kidney stones and bone metabolism. Journal of Nephrology, 2000, 13(3):169-177
  3. Clément-Lacroix P et al, Lrp5-independent activation of Wnt signaling by lithium chloride increases bone formation and bone mass in mice. Proc Natl Acad Sci U S A.2005 Nov 29;102(48):17406-11
  4. Zamani A et al, Lithium’s effect on bone mineral density. 2009 Feb;44(2):331-4
Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s